Kristallkronan i biblioteket

Hej på Er!

Det var inte nådigt vad den stackars anonyma kommentatorn fick bassning. Jag själv tyckte att kommentaren var rolig. Det var därför jag publicerade den i ett inlägg. Fett arsle-kommentaren var av en helt annan kaliber medan den senaste tv-kommentaren var inte alls elak utan lite smart och utmanande. Jag får ju faktiskt skylla mig själv då jag ibland sticker ut hakan och efterlyser egentid. Men ni är ju söta som vill att alla ska badda mig med bomull.

En kristallkrona kan verkligen förändra en känsla i ett rum. Den kan förvandla ett rum från kalt till något romantiskt och från intetsägande till något sofistikerat. Jag har ett par stycken i mitt hem. I dag ska ni få se den som hänger i biblioteket.

Denna kristallkrona är gammal. Den har dessutom lite färgade prismor vilket är ganska ovanligt. De färgade prismorna matchar de beiga inslag jag har i rummet.

En läcker detalj är att vira en bit lakan runt kedjan. Det blir en lite mer rå känsla. Dessutom göms den fula kedjan bakom.

kram Helena

Street smart

Hej!

Vågar jag säga att jag ska till Uppsala i helgen på tjejträff? Ni tror att jag bara är ute och roar mig. Jag ska träffa mina goda vänner Helen och Sara. Vi träffades under studietiden i just Uppsala. Jag bodde där i fem år. Vi läste till lärare tillsammans under ett år. Efter första året bytte jag utbildning. Jag läste istället till civilingenjör i Teknisk Fysik. Lite annat än bullar, vitfärg och gamla möbler.

Göran funderar ibland hur mycket nytta den där utbildningen gjort egentligen. Inte mycket, säger han. Visst, jag kan välja mellan olika jobb. Men när det kommer till IQ-test så vet ni ju hur det brukar gå.

-Helena, du är inte så street smart, brukar Göran förklara för mig.

Jag kan lösa matematiska problem, förklara relativitetsterorin, förstå teoretiska sammanhang men när det gäller att förstå ett skämt eller hänga med på en film, då är man torsk.

Här ser ni en bild från mitt kök. Tänkte visa en praktisk lösning för leksaker när man har barn. Alla leksaker dras till köket, det känner ni väl igen. Ser ni min stora pärlspontslåda? Där kan man slänga i allt man trampar på i form av lego, småbilar, rittavlor etc. Locket till lådan står på högkant.

Har ni några tips på affärer eller härliga fik i Uppsala? Kan tänka mig att det har förändrats sedan jag bodde där.

kram Helena

Ledig måndag

Hej på Er!

Idag har jag haft min vanliga lediga måndag. Barnen och jag har besökt bibblan och tittat in på loppisen Tulavippan i Gagnef. Jag handlade lite. Vid det här laget är ingen som höjer på ögonbrynen för det.

Men som utlovat visar jag vad som inhandlades i gamla stan hos Kungens lilla piga.

Det var den här fina kudden från House Doctor som fick följa med hem. Det var under mina 15 minuter som jag hade innan taxin skulle skjutsa oss på teater. Jag fick springa med kassen till hotellet så jag slapp släpa på en kuddfodral under kvällen.

Jag tyckte kudden passade bra i min kökssoffa i köket. Den får sällskapa med min kuddar av örngott och kvilt. Ewa har en likadan kudde sedan ett par år tillbaka fast med blå inslag. Jag har sneglat på den lite avundsjukt men nu har jag en egen.

kram Helena

Alla hjärtans dag med guldkant

Igår var det alla hjärtans dag. Jag blev uppvaktad av Göran som aldrig förr. I år var temat extra vagans och romantik. Pompa och ståt.

-Grattis på alla hjärtans dag, säger Göran och sträcker fram tidningen Family Living.

Oj, lyxigt. Man är extra uppvaktad i år, tänkte jag. Jag brukar få en trisslott - två om jag har tur.

Som sagt. Han är bra till mycket min Göran men när det gäller romantik så är han heltorsk. Inte vassaste kniven i lådan kan man säga.

En bild på min kakelugn i köket. Visst är den ren och fin. Jag gillar att den är helvit och har lagomt med krusiduller. Tänk att den fått vara kvar utan att någon tokig 40-talist slängde ut den på 70-talet.

Imorgon ska vi på teater i Stockholm med Kattis och hennes man. Vi ska se Rivierans guldgossar med Robert Gustavsson, Susanne Reuter och Loa Falkman. Hoppas man får sig ett skratt.

kram Helena

Piss och Puss

Hej!

I måndags hade jag och Elliot en mamma-son-dag. Han fick bestämma vad vi skulle göra. Han valde att åka och köpa hästkorv åt pappa på ICA eftersom smörgåspålägget var slut på hemmaplan. Väl inne i affären föll vi även för att köpa 2 barnfilmer för 99:-. Det blev Musse Pigg och Piff och Puff.

Jag kan tillägga att min 3-åriga Elliot har svårt att säga "f", det blir gärna "s". Hemma så lät det så här:

-Mamma, jag vill se Piss och Puss, säger Elliot.

Ibland kan skillnaden vara stor mellan ett "f" och ett "S".

I nästa inlägg tänkte jag visa lite nya saker som tillkommit på Emma rum. Här är Emmas rum med hennes minikök.

Ett spegelfönster jag tröttnat på och målat vitt och sytt en lite minigardin till. Emma har vimplar på sitt rum i olika tyger. Jag har klippt kanterna med en tandad sax och sytt fast dem på ett vitt bomullsband.

kram Helena

Samarbete med TV4

Hej!
Tack för alla kommentarer på mitt förra inlägg! Många nya har kommenterat vilket visar att inlägget berörde lite. Jag tyckte det var kul att ni får se min vardag här på bloggen. Som sagt, de negativa kommentarna är väldigt sällsynta. Nu hade jag samlat ett gäng under mitt första år.

Idag ska jag berätta något spännande. Jag har blivit tillfrågad av TV4 och programmet Efter Tio med Malou, att skriva lite inredningstips som de ska publicera på deras hemsida. Det första inlägget går av stapeln idag. Tre till bloggare har också blivit tillfrågade. Dessa är Dreamhouse, An angel at my table och Room & serve. Mina tips handlar om hur man inreder med en liten budget och hur man skapar ett barnrum. Är ni nyfikna på våra tips så titta in hos TV4.

5 tips hur man inreder med liten budget

5 tips hur man skapar det perfekta barnrummet

Jag visar mitt skåp på TV4 hemsida. Men det har väl ni sett många gånger vid det här laget?

kram Helena

Bloggfåfänga

Hej på er!

Ja nu har man jobbat sin första vecka på jobbet. Det känns jättebra att komma igång att jobba efter en lång härlig mammaledighet. Sen är det så trevligt att tjata lite med kollegorna över en barn-fri kopp kaffe.

Har ni provat att googla på era bloggnamn? Det gör jag ibland. Kalla det bloggfåfänga eller vad ni vill. Man kan hitta både det ena och det andra. Båda ris och ros. Liksom bland kommentarerna. Jag har valt ett axplock.

1. "Någon i min omgivning ondgjorde sig över bloggen spets & snor. Att hon som bloggar skulle framstå som omåttligt kaxig och förmäten. Så kan kanske någon uppfatta det, men det talar väl mer för vem åsiktsägaren är. Själv tycker jag att hon har världens skönaste självförtroende och hon har verkligen ALL rätt att skryta - om det är vad hon gör. Jag anser bara att hon stolt visar upp det hon SKA vara stolt över. Dvs ett mycket smakfullt inrett hem."

2. "Åh hu så sliskigt. Gräsliga gardiner."

3. "Vitt vitt vitt vitt vitt. Så oerhört trist. Spetsochsnor-Helena har så många vackra saker (och en mycket välgjord blogg) men så envisas hon med att kladda ner allt i vitt. Själlöst. Lider man av permanent snöblindhet i ett hem där något beige anses vara en färgklick? "

4. "Jag har bla planterat lite vita blommor ute i min syrenberså och målat om en vägg i TV-rummet i vit kulör...i genuin "Spets och snor" anda... ...Så som ni förstår så har jag idag nästan känt mig som den härliga Helena som har bloggen Spets och Snor........*ler*"

5. "Jag läste just hos Spets & snor om att blogga, är det att utelämna sig själv ? Näeee det tycker inte jag! Man väljer själv hur mycket man vill vara privat på sin blogg. Det behöver inte betyda att man utelämnar sig själv helt och hållet."

6. "Jag tyckte också att Spets och Snor bloggen var bra rätt länge. Sedan blev den dryg, trist och negativ. Det vita hemmet som från början var fint, har med tiden också bleknat därav. Trist att du skriver så mycket negativt om dina barn. Gör de inget positivt du någonsin kan nämna?? Nä, tack för läsningen men nu tror jag att det är bra för min del."

7. "En inspirationskälla från Dalarna utan motstycke. Man vill bara ha mer och mer av denna tjej! Hon har gett vit inredning ett ansikte. I love her blog!! Ibland tar hon med oss på fotovisning från sina bekantas hem, och vi har även fått gått visning hemma hos henne via en snutt hemmavideo på nätet:-D"

8. "USA är ett underbart land, har bott där i tre år. Trist att du inte verkar njuta av livet idag, du är så negativ i ditt sätt: Inga ungar kan man ha med på restaurang, resa kunde man bara göra innan ungarna osv.. Trist inställning! Själv ser jag fram emot att vår långresa ut i världen nästa år med lillen som ska födas i slutet av året!

Ja vad säger man? Det gäller att inte vara känslig. I början kunde jag gå och fundera på en tråkig kommentar. Nu tänker jag på alla de andra 999 positiva kommentarerna istället. Tack snälla ni! Alltid retar man någon här i livet, även här på bloggen.

Jag har en rolig sak att berätta. Ni ska snart få höra. Den här bilden har med saken att göra.

Mitt månbord med en kandelaber som var en bröllopspresent till min mamma och pappa, som inte längre finns bland oss.

kram Helena

Dagens outfit

Glöm Odd Molly, Nygårds Anna och Blundstones. Idag ska vi snacka riktiga grejer. Idag ska vi prata om vad som verkligen funkar i ett liv på landet med två små barn. Hur romantiskt och trendigt det än verkar vara att svansa runt som en modell i ett Lantlivs modereportage, så ser verkligheten annorlunda ut.

Min verklighet på vintern är Power Boots. Det är en vintersko som funkar perfekt kalla och snöiga dagar när man är ute och leker med barnen. Desutom är det ingen snörning utan en ren hoppa-i sko. Varm och go´ dessutom.

Stöter man ihop med mig på affären en kall vinterdag kan man förvänta sig ett osminkat elände med en flottig hästsvans och givetvis - ett par Power Boots. Det är dagens outfit. Ibland när jag kliver in i en offenlig lokal i iklädd denna outfit tänker jag:

Nu stöter jag väl på något jäkla ex förstås ...

Min kruksamling stående på en väderbiten gammal bräda.

kram Helena

300 000 läsare kan inte ha fel ...

... eller så är ni bara jäkligt lättroade. Tänk att ni är så många som har hittat hit. 300 000, det är mycket det. Jag är fortfarande lika förvånad.

Förra lördagen hade Göran och jag barnvakt till båda kidsen. Vi tog tillfället i akt och bokade bord på en lokal, lite bättre, resturang. En sådan här romantiskt kväll på tu man hand var länge sen sist. Nu är varken Göran eller jag någon romantiker - men ändå.

Vi hade bokad bord till klockan 19.00. Vi anlände i tid och kunde sätta oss och bara vänta på att bli serverade. För en gångs skull var det inte vi som skulle servera. Här spelar grammatiken stor roll. Servera eller bli serverad - det är frågan.

Vi beställde varmrätt och ett glas rött. Maten dröjde alldelens lagom och det sydafrikanska vinet var fantastiskt. Göran och jag avhandlade saker som vi inte gjort på flera månader. Typiskt nog så handlar samtalsämnet ofta om vilka fina och härliga ungar man har.

Till efterrätt bestämde jag mig för att ta en kaffeglass med en cappucino, och Göran smygbantaren en slät kopp kaffe. Jag njöt av varenda sked av denna gudomligt goda glass. En viktväktarens mardröm. Tills sist var glassen slut, kaffet urdrucket och vinglaset tomt. Vi började stirra på varandra och tänkte att vi samtalat nog för en kväll. Samtalsämnena var slut.

Ska vi bege oss. Nu har vi suttit här länge nog, säger Göran.

Hur mycket är klockan? frågar jag.

20.05, svarar Göran.


Min köpsmansdisk i köket.

kram Helena

Görans bäbis

Hej!
God fortsättning på Er allihopa och tack för alla goa Gott Nytt År-hälsningar. Göran har tre barn och jag har bara två. Göran är pappa till Elliot, Emma och så förstås hans egen lilla bäbis. Idag ska ni få se Görans bäbis - fasadbelysningen. Vi bytte fasad under 2007 och då passade Göran på att koppla in en fasadbelysning som får alla grannar att hicka till.

Göran har aldrig varit intresserad av bloggen och vilka inlägg jag gör förutom när det gäller en sak. Precis. Fasadbeslyningen.

Har du visat fasadbelysningen på bloggen än? frågar han ibland.

Så fort det mörknar det minsta på eftermiddagen ligger Göran i startgroparna och tänder den så fort tillgälle ges. Huset är som hämtat från en amerikansk förort i skymning. Jag ska tillägga att jag börjat gilla belysningen trots allt. Den vackra fasaden kommer fram trots att det är mörkt.

Ser ni ljuskronan som hänger i trädet sedan i somras? Det var ju den jag hittade på soptippen. Den framträder ännu mer vintertid när löven fallit från alla träd. Se skillnaden här.

kram Helena

Råttor

Hej!
Det finns fördelar och nackdelar att bo i ett gammalt hus. Alla verkar dock tro att det bara finns positiva aspekter att trycka in familjen i ett sekelskiftshus. Det finns en baksida - tro mig.

I lördags natt smällde en råttfälla igen. Vi har varit på tvåsiffrigt denna vinter ett bra tag nu. Vårat hus verkar vara ett favorithak i byn. Grannarna har inte samma problem.

På morgonen, natten efter råttfällan smällde, utspelar sig följande dialog hos familjen Spets och Snor.

Göran stiger upp ur sängen, jag ligger kvar, för att avlägsna den döda råttan i fällan så att inte barnen hittar den.

Jag hittar inte råttan! Elliot, var är råttan? frågar Göran

Emma hade den, säger Elliot.

Göran fortsätter leta på alla möjliga ställen i vardagsrummet upp där barnen har lekt en stund. Han hittar den inte. Nu börjar även mamman engagera sig.

Har du hittat den än? frågar jag och mornar mig lite.

Ja, säger Göran.

Var är den då? frågar jag.

Det vill du inte veta, säger Göran och plockar upp råttfällan med den döda råttan brevid min kudde i sängen.

Emma har alltså hittat den och krypt med den till min säng, med hjälp av tidningarna klättrat upp, och till slut placerat den brevid mig. Själv har jag slumrat och inte noterat detta.

Tänk på det ni! - innan ni köper ett gammalt charmigt hus.

Nu ska ni få se vad jag köpte i Majsans fina butik.

Jag köpte den fina kudden från Jeanne D´arc. Den fick ligga i soffan i vardagsrummet. I rummet försöker jag numera ha en mer romantiskt stil.

Kudden är gjord av linnetyg och ganska grovt sådant vilket gör den extra fin.

För er mammor som behöver lite komplex i dessa juletider kan jag tipsa om pepparkakshuset Min lilla veranda har gjort. Släng dig i väggen Martha Stewart.

kram Helena

Hur man vet att man varit mammaledig för länge ...

Nu är måttet rågat. Jag behöver ut och jobba. Efter 1.5 års mammaledighet finns en stark längtan att komma ut i arbetslivet. Det är skönt att den längtan till slut infinner sig. Efter ett år av min mammaledighet kändes det som en dröm att bli hemmafru. Efter 1.5 års mammaledighet känns det som en mardröm att bli hemmafru. Jag börjar, som tur är, att jobba i januari.

Det finns signaler som varnar att man varit hemma lite för länge. Jag tipsar om några:

• Måste de jäkla leksakerna fram idag igen?
• Din man längtar tills du börjar jobba pga att han har fått nog av alla hemmaprojekt - allt från bygga garderober till att flytta möbler.


• Carnegie - är det en huvudstad?


• Den enda eftermiddagsaktivitet du kommer på är Mumintrollen på tv. Är det extra festligt slår ni till på Byggare Bob.


• Ingen idé att börja läsa dagstidningen, du hinner bara till insändarna.


• När Ica Maxi-bladet står för allmänbildningen.

Jag har vridit om sängen lite plus gjort en del ändringar i mitt vardagsrum kombinerade sovrum. Jag har ändrat lite stil, tagit bort stjärnorna och försökt få mer samma stil som jag har i resten av huset. Så här såg det ut tidigare.

Jag har tagit in min fåtölj från ladan som jag visade för länge sedan. Jag tycker den bryter av på ett fint sätt. På kistan ligger min dator. Det är här jag sitter och bloggar. Det är svårt att ha vackra saker på kistan när det härjar en 1.5 -åring här hemma. Hon gillar att sitta på kistan till mammans förskräckelse.

Sängen står numera vänd mot kortsidan av huset. Jag har hängt upp skirt tyg för att skilja av vardagsrum och sovrum. Samma tyg hänger numera i fönstret som gardiner.

Mina hattaskar fick stå på skänken. Den höga spegeln är en rolig effekt när det är så högt i tak.

Här ser ni en av mina dyrgripar som också fick komma in, stolen. Visst är den fin? Nu har vi en varsin stol på var sida om sängen som nattygsbord. Lampan i fattigmanssilver är också ny.

Jag har köpt ett nytt fint kviltat överkast från Gruvgatan 13. I fotändan ligger ett gammalt virkat spetsöverkast. På sängen la jag den gamla säcken i juteväv jag hittade i ladan. Inredningstidningarna använder ungarna som hoppbräda upp i sängen. Sen hoppar de för fullt ...

kram Helena

Vi får vänta ett helt år!

Tänk att man ligger så långt fram i tidningarnas värld. Det gäller att få säsongen på bilderna att stämma med det verkliga säsongen. Är det vinter vill man självklart ha snö på bilderna och det går inte att skapa i oktober. I januari eller februari 2009 kommer mitt hem i Lantliv.

Jag handlade lite mer till badrummet på loppis förra helgen. Det ska ni få se idag.

Jag tyckte att en gammal tvättbräda fungerade bra som insyddsskydd vid fönstret. Gardinen har jag tagit bort för att få in mer ljus. Vi har ett vanligt fönster som inte skyddar någonting mot insyn men å andra sidan bor vi på landet. Det är ingen som ser dig ändå. Är det någon som har så tråkigt så får jag väl unna dem det (eller missunna?).

Jag köpte även lite förvaring för mina smycken och hårsnoddar. Jag tänkte att i den lilla asken i pressglas ska jag ha smycken. I den lite större bruna kan jag ha hårsnoddar, större smycken och annat skräp.

Julen har inlänt hos Spets och Snor

Hej mina blogg-vänner!

Åh vad det var härligt att julpynta igår! Äntligen har jag inspiration. Det går så enkelt att plocka fram allt. Det är värre när allt ska bort. Då funderar man hur allt ska få plats egentligen?

Idag var jag på loppis, min vanliga lördags-ritual. Jag har ofta med mig ett av barnen så vi får lite kvalitetstid tillsammans. Vi avslutar nästan alltid med en fika, även lilla Emma och jag. Det är konstigt det här med pengar och loppis. Har jag en femhundring med mig på loppis så handlar jag upp den. Har jag en hundring med mig så handlar jag upp den.

Förra lördagen stötte jag ihop med min vän Ewa på loppisen. Hon hittade en fantastisk fin julkyrka. Idag hade jag tur och hittade en fin julkyrka. Ni ska snart få se.

Grankransar på skåpet hör julen till.

Lite röda äpplen, julgranskulor i fattigmanssilver och en rött band kring karaffen, skapar en julstämning. Hjärtat på skåpet sydde jag förra året. Jag kallar de Tilde-hjärtan eftersom de är lite mer avlånga än ett vanligt. Jag gillar det.

Visst blev det lite mysigt att blanda äpplen med julgranskulorna?

Här ser ni julkyrkan jag köpte. Jag tyckte den blev så fin i matrummet på mitt månbord.

Imorgon blir det nog till att baka lussekatter så vi får oss ett ordentligt adventsfika. Ha en härligt helg.

kram Helena

Lite julstämning i köket

Hej!
Igår hade jag lite smygpremiär på jobbet. Kul men ovant. Göran var hemma på eftermiddagen med barnen. Klockan 17.30 är jag på väg hem och ringer hem till Göran.

Hej! Vad gör ni? frågar jag

Jag och Elliot lagar mat och Emmas sover, berättar Göran.

Va! Sover hon middag halv sex?

Underbart. Här är det lätt att bli en besserwisser som ger instruktioner till pappan vad man gör och inte gör med barnen. Det var precis vad jag blev. Måste öva att knipa käft och tänkta goda tankar i sådana situationer.

Det behövs inte mycket för att skapa lite julstämning. Vanligtvis brukar jag ha allt julpyntat till farsdag till allas förvåning och förskräckelse. I år blev det försenat pga reportaget jag och Magda gjorde här hemma. Jag tror jag ska vara lite bekväm i år, och plocka in några detaljer som skapar julkänsla.

Ni ska få se vad lite som behövs för lite julstämning.

Här ser ni mina nya stolar jag fyndade på loppis för en 50-lapp styck. Jag köpte även en stor läcker fattigmansljustake som passade bra på brickan på bordet. En röd lingonkrans i fönstret skapar julkänsla. Ser ni att det blivit nya gardiner? Det var ett tag sedan. Beiga linnegardiner.

Här ser ni mina nya fina adventsstake som jag köpt av Lantlifs-Anette och hennes butik My Home. Jag har lagt en vit gammal handduk på bordet som en duk. I bakgrunden ser ni min kudde som jag också gjort av en gammal handduk, denna med lite röda inslag för att få en jul-känsla. Den grova känslan i gamla handdukar passar så bra i mitt lantkök.

Lite röda Ingrid Marie passar bra in till jul, här i min nya skål jag visade för några dagar sedan.

kram Helena

Konsten att kunnna reta upp en karl

Hej!
Det är ju faktiskt inte så svårt att reta upp sin karl om man är på det humöret. Jag gjorde det häromdagen. Han behövde bara öppna sin mobilräkning. Sen fick han se sviterna efter Turkiet-resan och mobilbloggning.

Datatrafik från Turkiet är dyrt. Ca 7000 plus moms slutade den notan på. Och det var bara från veckan i Turkiet i höstas. Ooops. Min blogg steg inte i graderna direkt.

Jag har gjort två saker till under mina mammaledigheter som han pratar om än idag. Man kanske blir lite "punchig" av att inte jobba och alla amning. Jag har lyckats med att:

• Köra in jeepen i en betongsarg så två dörrar fick bytas


• Tanka bensin i dieselbil
  

Det finns värre saker, eller hur?

Igår sydde jag vimplar till Emmas rum. Det har jag gruvat mig för i ett års tid. Skönt att ta tag i saker man skjutit upp under en längre tid.


Rosa, linne och vitt fick tonerna gå i. Köket leker barnen väldigt mycket i. Här kan ni se hur det växt fram, före och efter.

På Emmas rum står barnens sagosoffa. Här kan man läsa böcker elller kolla på film. Överdraget är tvättbart som tur är. Jag brukar släppa loss dem med pepparkakor, choklad etc.

kram Helena

Det finns en lösning på allt

Hej!

Hur många gånger har jag inte retat mig på allt skräp som nycklar, mobil och plånbok som hamnar på byrån i hallen? Ganska många om man frågar Göran. Men det är tur det finns en lösning på allt.

Jag kom ju på att jag har två små fristående trälådor som jag haft kaffefilter och räkning i. Jag köpte dem på loppis för många år sedan. De har stått i skafferiet så de har inte stått framme. Jag målade dem vita, slipade på dem och ställde dem på byrån i hallen. Där har jag tänkt att "man" kan lägga allt man vill bli av med från fickorna.

Jag lovar att jag inte ska tända ljusstaken så länge lampkjolen hänger där. Ser ni krucifixet jag

hängt på spegeln?

Jag köpte mig en ny fattigmansljusstake igår. Mina barn har haft sönder två av mina varav den ena var gammal. Sorgligt men sant.

På lådorna har jag ställt mina första skor. Det är roligt att inreda med personliga detaljer från sin familj och uppväxt.

Nu bär det snart av på barnkalas.

kram Helena

Nya gardiner och nya lampor

Hej!

Igår kväll satt jag uppe och sydde nya hissgardiner i linnetyg till hallen. Har ni provat sy egna hissgardiner? Det är lite jobb faktiskt. Varje gång jag gör det kommer jag ihåg varför jag inte har sytt den modellen på länge.

Men nu hänger de där tillsammans med mina nya lampor. Tidigare bilder av hallen hittar ni här.

Jag valde att göra hissgardiner lång så det blev många veck. Visst blir det en läcker effekt och så ser man att den inte är köpt i någon vanlig affär. Lamporna är i fattigmanssilver från House Doctor. Lamporna inhandlades på Gruvgatan 13 i Falun.

I hallen har jag parfönster så där krävs dubbla uppsättningar av gardiner, lampor, blommor etc. Ser ni var Göran alltid hänger vårat rödvita plastskohorn? Tror ni jag gillar det?

Här ser ni hissgardiner i närbild. Det fanns en bra beskrivning på Hemtex hur man syr dem. kram Helena

Sist men inte minst

Hej!
Jag kanske är den sista av alla pyssliga bloggare att köpa ljung och göra lite fint utanför dörren. Det har stått halvdöda pelargoner kvar sedan i somras. Men nu är de där!

I den vitmålade korgen står ljung tillsammans med enris. Min trädgårdssoffa fick åka fram igen efter Göran burit in den för vintern. Jag tyckte fågelburen passade in i arrangemanget. I zinkkrukan har jag blandat kärleksört med blåbärsris.

Samma bild men lite längre ifrån.

Här fick zinkbaljan, vattenkannan och en lykta stå. Det blir mysigt att kunna tända på kvällarna när man bjudit hem gäster.

I den stora zinkbaljan satt jag ljung, mossa, stenar, och en lövboll. Bollen gjorde jag av Emmas leksaksboll. Jag band runt lönnlöv med ett grovt snöre.

Nu vill jag ha två kransar på dörren. Få se om jag försöker mig på att göra dem själv. Annars kan man köpa.

kram Helena

Alternativ till tavlor

Hej på Er mina vänner!

Ni är ju bara för fantastiska. Jag tänker på alla Er som lämnar dessa vänliga, roliga och fina kommentarer. Jag läser alla kommentarer ofta flera gånger om dagen. Jag hinner inte alltid svara på alla men ni ska veta att de är lästa av mig.

Det är en annan sak som jag också har tänkt på. Det är hur man väljer att framstå på bloggen. Min tanke är att vara personlig utan att vara privat. En del jag träffat frågar mig om det inte är utelämnade att ha en blogg. Mitt svar är då nej. Det baserar jag på att det är jag själv som väljer vad som skrivs. Det är ju bara en liten del av mitt liv jag publicerar på bloggen. Och jag väljer vilka delar.

Det spännande med det hela är att den bilden man skapar av en människa bakom en blogg är egentligen utifrån väldigt lite input. Jag tror den sällan stämmer överens med verkligheten. Jag brukar fundera vilka människor som finns bakom era signaturer. Det är en annorlunda värld denna bloggvärld. Man kan ha daglig kontakt med människor utan att känna dem. Det är ett skönt och kravlöst sätt när man tänker efter.

Jag är en skeptiker till tavlor. Jag vet att jag är tråkig. Det kanske kommer med åldern. Vad kan man hänga upp istället då?

För flera år sedan på en loppis köpte jag en tavelram utan innehåll. Jag tyckte den var så vacker med sin ovala form och fina detaljerna.

Men oj vilken söt bäbis man kan ana på kortet. Det är min lilla Elliot.

kram Helena