Sexig småbarnsmamma del 2

I måndags skulle jag lägga in en tvätt i maskinen med mina nya vackra naglar. Då gjorde jag det klassiska att stöta i nageln underifrån som ni vet gör så fruktansvärt ont.

Jag kan säga att den här gången gjorde det så fruktansvärt ont. Jag skrek rakt ut så min dotter blev rädd. När jag sedan skulle kolla till min nagel såg jag att hela nageln hade lossnat från mitt finger. Den satt fast bara lite grand upp i nagelbandet. Det var som att vända blad i en bok. Det var alltså den stenhårda massan som täcker både min egen nagel och tippen, som var så stenhård att den drog med sig hela min egen nagel.


Så måndagen fick jag åka till akuten (inga tider hos vårdcentralen fanns kvar) för att bedöma om den behövde ryckas bort eller inte. De bedömde att den får vara kvar tills den har lossnat av sig själv.


Så här går jag med en tumme med en nagel som lossnat men fortfarande sitter fast längst upp. Bara tanken får mig alldeles svag. Jag har kommit åt tummen några gången och varje gång lyfts nageln. Aj som f...n.


Nu är resterande tippar borta med. Det är livsfarligt med stenhårda tippar. Inget för en redig småbarnsmamma som håller på hela tiden. Man är en lantis, det är bara att inse. Ingen Östermalmskärring.


Nu till något annat. När jag var till Ewa sist hade jag Selma med mig, en snygg blondin. För att vi ska få se mer av hennes hem, insisterade Ewa att blondinen ska vara med på bild hon med.

Selma är min brors hund, det är hon till höger. Den andra känner ni ju igen vid det här laget. Det är Ewas ögonsten Otto. Vilka godingar va? För att få en inredningsanknytning, så här ser ni att det går att ha hund och ett vitt hem.

Ser ni så nöjda de ser ut? Tro jag det, för soffan är det enda stället som de inte får vara i.

Igår tog jag en tur och köpte något alldelens fantastiskt vackert. Det kan ni få se imorgon.

kram Helena

Som en avslagen cola

Så uttryckte Göran sig hur han kände sig idag. Idag är dagen efter en fest, en barnfri fest. Det var så härligt att bara ha roligt utan något ansvar. Tack snälla Sonja!

Vid 4-tiden i natt sjöng jag karaoke och drack Irish coffe. Låten hette "Moonlight Shadow" och är från 80-talet. Herregud. Tur att det inte kommer ut på YouTube. Men tyvärr finns det vittnen.

Kvällen slutade 4.30. Jag vaknade 7.30. Vad är det för fel på sömnen sen man blev småbarnsmamma?

Otroligt roligt var det iallafall. Och behövligt.

Vi kikar vidare i Ewas lugna rum.

På kistan, som fungerar som soffbord, står ett gammalt bakbord. Det är bara att lyfta hela brickan så är det full med plats för att fika. Ewa har så många bra idéer.


I soffan ligger en kviltad pläd tillsammans med kviltade kuddar.

I förgrunden ser ni en gammal mjölsäck som fungerar som kuddfodral. Här plockar Otto alltid sina frolic, en och en, och äter dem på kudden. När han har ätit upp en, går han iväg till matskålen i köket och hämtar en till.
På bakbordet står blommor i linnepåsar, en trave med inredningsböcker och ett nyinropat fat.

Otto poserar och njuter av uppmärksamheten. Otto är en Lagotto hund, en ras som härstammar från Italien. Han är så go´och glad denna hund. För att inte tala om mjuk. Som ett lamm.

Innan Otto kom in i familjen har jag ett minne att Ewa hade lite blåa inslag i lugna rummet. Sen Otto kom har ingen annan färg kommit in än vitt och beige. Jag var den första och enda person som såg rakt genom Ewa. Klart att huset måste matcha hunden.
På en skänk i rummet står såklart en figurin och lite karaffer.

Stilleben med ett släktfoto som jag tror var på Ewas mormor och morfar.

Ännu en gammal vacker relief med samma änglamotiv som den i sovrummet. Den där Ewa har mycket vackert i sina gömmor. När hon ska sälja på loppis vill jag gärna vara först på plats. Det kan ni ju förstå.På hyllan ovanför soffan står gammalt pressglas tillsammans med en fin pojke. Ser ni även de vackra svarta detaljerna i spegeln. Då vet man att den är gammal. Förutom om man är hemma hos Lantlif Anette. Då kan man aldrig vara säker.

I den gamla ostkupan ligger rosor från Westergaard och Kovacs.

Nu har jag bara tagit kort på halva lugna rummet. Visst skulle det vara kul att se mer? Vi hoppas Ewa släpper in oss igen efter köksrenoveringen är klar. Om vi ber riktigt snällt?

Sexig småbarnsmamma

Nu är det svårt att skriva. Tangenten "b" och "mellanslag" har varit borta ett tag. Det är ungarna. Jag trycker på en liten plupp under så går det ändå. Inget flyt i skrivande direkt. För att riktigt göra det svårt har jag precis anskaffat tippar på naglarna.

I onsdags var jag till en manikyrist eftersom jag tänkte lyxa mig med lite egentid. Dessutom var jag stolt över den lilla utväxt jag lyckats med. Inte dåligt för en tvåbarnmamma.

"En fransk manikyr på det...så blir det perfekt" tänkte jag.

Väl inne på salongen, utpelade sig följande vid receptionen.

-Jag skulle vilja ha förstärkning och fransk manikyr.

Hon slog en hastig blick på mina nyutsparade, inte så vackra, naglar.

-Vi rekommenderar tippar, det blir jättefint.

-Men jag vill ha mina egna naglar.

En man, som arbetade på salongen, passerade och tittade på mina naglar, och sa:

-Ta tippar, det blir snyggare, mer jämt. Mer sexigt.

Sexigt? Hm, jag tar väl sådana då. En sliten småbarnsmamma behöver allt hon kan få. Därav tippar. Därav problem att skriva.

Nu tar vi en glimt hemma hos Ewa igen. Det är ju det ni väntar på. Inget manikyrtjafs.

Ovanför sängen har Ewa en vitmålad hylla. På den står ett vitmålat kors, murgröna och ett ljus med järnkors. Under hyllan ser ni en relief med änglar.

Järnkorset är gammalt. Det har Ewa hittat i hennes mammas gömmor. Snart ska ni få se hela sovrummet med höstgardinerna uppsatta.

I "lugna rummet" (ett vardagsrum utan tv där man tar det lugnt och har det bra) står denna vackra sekretär.

Ewa har flera figuriner sitt hem. Fotot i fotoramen är på Ewas mormor. Personligt och vackert går faktiskt att kombinera.

På spegeln sitter ett gammalt vykort. Någon har skrivit "Spar denna flicka" på vykortet. Och det kan vi ju förstå. Kortet är bedårande.

I ett gammalt fat står en murgröna i en vit linnepåse med monogram.

I nästa inlägg tittar vi vidare i lugna rummet, så får vi se vad vi hittar.

kram Helena

Hemma hos Ewa

Hej!
Blev lite full i skratt när jag tittade genom förra inlägget. I kokoscookies-receptet står det att det ska vara 2 dl riven rostad koks. Prova inte det hemma utan ta kokos.

Idag var jag, Elliot och Selma på besök hos min goda vän Ewa. Hon med kannan på auktionen. Jag smög med mig kameran idag och tänkte att om jag lägger huvudet på sned och ler lite grand, kanske jag kan få knäppa lite kort. Eftersom de håller på med en köksrenovering hade jag lite hopp. Ibland har man tur.

Jag måste berätta att det är Ewa som fått mig intresserad av heminredning. Det är hon som inspirerat mig att börja med det vita. Vi har tillringat många timmar både hemma och i telefonen, och diskuterat olika inredningsuppslag. Nu får ni se en glimt hemifrån henne. Vi tittar var kannan hamnat...

Kannan står i sovrummet på en gammal vitmålad byrå. Framför parfönstren hänger skira gardiner framför hela fönstret med mongram broderade. Romantiskt och skyddar från insyn.

Kannan är gammal och krackelerad.

Vad passar bättre än gamla parfymflaskor i pressglas på den lilla minibyrån?

I gamla burkar förvarar Ewa sina ringar. Den i förgrunden har hon fått av sin mormor. Hon berättade idag att hon alltid letar efter burkar med inristningen "Emma" för att ge till min dotter. Det är väl för snällt...

Tänk att kombinationen vitt och gamla saker kan bli så vackert.

Ni vill se mer va? Lugn, vänta till nästa inlägg, så får ni se mer från hennes vackra hem. Ni blir inte besvikna.