Fett arsle

Ja. Det finns härliga bloggmänniskor och det finns ohärliga bloggmänniskor. Jag har ju tidigare visat ett litet utkast som visar vad man får stå ut med. Den här senaste kommentaren tyckte jag var riktigt charmig.

Anonym:
"Hujedamej att se ditt feta arsle i något annat än just - VIDA jeans
Du tror att dina små "äventyr på egen hand" är roliga.."

Vilken solstråle. Det riktigt värmer i hjärtat.

Strunt i det. Nu ska ni få se en skål jag har köpt på loppis. Jag använder den just nu som en fruktskål.

Den ser ut som en kantig soppterrin. Lite ovanlig, det gillar jag.

Kanske kan jag plantera en vacker vårlök i den snart?

I morgon är jag sugen att gå på loppisjakt. Ser ni någon i en svart-blå jacka med ett fett jeans-arsle kanske det är jag.

kram till er alla snälla bloggvänner

Helena

Svart-blå som synden

Ja då var man hemma igen från slottsvistelsen. Mycket ny kunskap, fantastisk mat och en god natts sömn.

Utbildning i all ära men när det kommer till lokalsinne så är det annat som gäller. Jag har bokstavligen lärt mig att om man kör från Stockholm till Dalarna så passerar man inte längre genom Uppsala. Nej, utan nu finns det en ny väg som går förbi staden.

Jag körde på E4:an och tänkte att snart borde vi vara i Uppsala. Slog en hastig blick på GPS:en som verkade "out of order", pilen rörde sig på en icke befintlig väg åt fel håll.

Jag insåg då att jag var en bra bit på väg mot Gävle. 4 mil på väg för att vara exakt. Det vara bara att ringa hem och erkänna att jag skulle bli lite senare. Jag vände bilen och svor högljutt över mina extra 8 mil. Det blev inte bättre över att Göran informerade mig om att det gått lika bra att köra över Gävle - när jag redan kört tillbaka.

-Tänk att det alltid ska vara något drama så fort du beger dig ut på egen hand, säger Göran lite gnälligt.

Nu tänker jag avslöja vilket slott jag varit till. Det heter Noors Slott och ligger i Knivsta. Det var Karl den XI som använde slottet som ett jaktslott.

Hörni. Jag har en synd att erkänna. Något jag gjort som jag inte borde. Det handlar om något udda kan man säga. Här kommer den.

Det blev en liten jacka i Uppsala. Den är så läcker till ett par mörka blå-jeans och mina Dr. Martens. Jag har nya favoritjeans. Har ni provat G-Star Raw? Jag kom ihåg att jag köpte ett par 1994. Men som tur är ser de lite annorlunda ut nu. Hörde ni den hemska nyheten att det ska vara vida jenas igen? Hujedamej.

kram Helena

Jag förgyller Görans dag

Hej!
Hörni - tack för era kommentarer som ni lämnar. Det låter lite "klyshigt" att skriva så men jag menar det verkligen.

När jag åkte till Uppsala i helgen tankade jag på vägen med Görans tankkort. Det blir liksom lite billigare så. Väl framme vid hotellet parkerade jag i parkeringshuset, rafsade ihop mina saker som behövs för en dag på sta´n.

Hm, Görans tankkort är inte vad det brukar, tänkte jag.

Jag letade mellan sätena, i handväskan, i fickor ... Ingenstans fanns det.

Nu blir han glad igen, tänkte jag och ringde hem till Göran och barnen.

-Göran, jag har slarvat bort ditt tankkort. Det är puts-väck. Jag har letat överallt, sa jag.

- Men vad ... Det händer alltid något sånt här när du åker väg. Då måste du spärra det, sa Göran.

-Det får du göra. Jag har lunch med tjejerna. Dessutom är det bara du som kan spärra det, sa jag.

Ja, man vet precis hur man ska förgylla Görans dag. Det är inte första gången. Nu fanns kortet på Statoil i Sala. Tur - för mig.

Nu ska ni få se vad jag hade med mig från butiken In my carport.

Ser ni den vackra urnan i fönstret? Det var den. En uran kan man aldrig få för mycket av. Den här var så vacker och speciell i färgen. Den står i fönstret i mitt bibliotek. Jag är så nöjd.

Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle ta det stående eller liggande kortet. Det får bli båda. Ni klagar säkert inte.

Närbild på urnan. Jag har för tillfället lånat ett fast objektiv med väldigt bra ljusstyrka. Ser ni det blurriga på bilden? Det kallas att ha kort skärpedjup vilket jag verkligen gillar. Det går bäst att åstadkomma med ett objektiv med bra ljusstyrka.

Imorgon ska jag på kurs igen. Denna gång ska jag till ett slott. Fine by me.

kram Helena

In My Carport

Hej på Er!
Då var man hemma igen efter en Uppsala-visit. Det väcker många minnen att gå omkring i den gamla fina staden. Det är blandade känslor. Det är minnen av en svunnen tid - en tid som inte kommer igen.

Det var så härligt att träffa Helen och Sara igen. Vi har ju haft en väldigt bra kontakt sedan Uppsala-tiden men vi har aldrig återförenats i just Uppsala. Vi strosade på sta´n, drack vin och åt gott. Dessutom tjattrade vi som bara den. Man har mycket att ta igen.

Vi åt på en Italiensk resturang, igen, som heter Il Forno Italiano. Det gick ett par flarror vin under kvällen så jag somnade ovaggat. Som trött småbarnsmamma somnar man alltid ovaggat - med eller utan vin. Min mobil stängde jag av på kvällen så ingen skulle ringa och väcka mig. 09.30 vaknade jag idag. Det är 3.5 år sedan det inträffade.

På vägen dit gjorde jag något roligt. Jag stannade till hos Maria som har affären In My Carport, i just hennes garage, i Uppsala. I ett bostadsområde finns en personlig, vacker och unik liten affär, proppfull av läckra saker. Som tur var hade jag med mig kameran.

Vackert stilleben med vackra vårlökar. Hjälp mig, vad heter dessa blommor?

Här är en närbild på blomman. Så vacker.

Hela affären är en mix av spets, linne, antika saker, kviltat, kristall och fattigmanssilver. Mmm.

En underbar kruka med underbara blommor. Det här vet jag vad det är i allafall. Tulpaner med murgröna. En vacker kombination. Maria har verkligen känsla för det här.

Tulpanerna är precis på väg att slå ut. Det är då de är som vackrast.

Läcker ljusstake tycker jag. Figuriner är alltid rätt.

Den här vackra ljukronan i gjutjärn hängde i taket.

Det här vackra fågelhus sålde hon också.

Här ser vi självaste söta Maria som slår in en present till en kund. Maria är en härlig människa och gör att man som kund trivs som fisken i vattnet i hennes affär. Superkul att träffa dig Maria! Jag kommer gärna igen. Ni vet väl att hon bloggar också?

Tror ni jag åkte hem tomhänt? Det vet ni nog svaret på redan. Vad jag hade med mig hem får ni se nästa gång.

kram Helena

Lördagsgodis

Tjejer (och du Daniel). Om ni fick byta ut eran karl för en dag eller två, vilken skulle ni ta? Jag vet exakt. No tvekan. Det skulle bli Jessica Simpsons gamla avlagda. Nick Lachey. Såg några avsnitt av Newly Weds när det gick på tv och fastnade för honom.

Det är något med mörka, lite skäggiga karlar med ett romantiskt sinne som jag går igång på.

Jag bjuder på lite lördagsgodis. Varsågoda. Nick Lachey. Sorry Göran.

http://www.youtube.com/watch?v=ooeA_Of3Gi8

I morgon bär det av till Uppsala. Tack för era tips. Ska försöka dra med mig brudarna till butiken In my carport. Den verkar så härlig.

Det här fina kortet har fotograf Mari Eriksson tagit i butiken In my carport. Jag lånade det en sväng. Ok Mari?

kram Helena

Street smart

Hej!

Vågar jag säga att jag ska till Uppsala i helgen på tjejträff? Ni tror att jag bara är ute och roar mig. Jag ska träffa mina goda vänner Helen och Sara. Vi träffades under studietiden i just Uppsala. Jag bodde där i fem år. Vi läste till lärare tillsammans under ett år. Efter första året bytte jag utbildning. Jag läste istället till civilingenjör i Teknisk Fysik. Lite annat än bullar, vitfärg och gamla möbler.

Göran funderar ibland hur mycket nytta den där utbildningen gjort egentligen. Inte mycket, säger han. Visst, jag kan välja mellan olika jobb. Men när det kommer till IQ-test så vet ni ju hur det brukar gå.

-Helena, du är inte så street smart, brukar Göran förklara för mig.

Jag kan lösa matematiska problem, förklara relativitetsterorin, förstå teoretiska sammanhang men när det gäller att förstå ett skämt eller hänga med på en film, då är man torsk.

Här ser ni en bild från mitt kök. Tänkte visa en praktisk lösning för leksaker när man har barn. Alla leksaker dras till köket, det känner ni väl igen. Ser ni min stora pärlspontslåda? Där kan man slänga i allt man trampar på i form av lego, småbilar, rittavlor etc. Locket till lådan står på högkant.

Har ni några tips på affärer eller härliga fik i Uppsala? Kan tänka mig att det har förändrats sedan jag bodde där.

kram Helena

Ledig måndag

Hej på Er!

Idag har jag haft min vanliga lediga måndag. Barnen och jag har besökt bibblan och tittat in på loppisen Tulavippan i Gagnef. Jag handlade lite. Vid det här laget är ingen som höjer på ögonbrynen för det.

Men som utlovat visar jag vad som inhandlades i gamla stan hos Kungens lilla piga.

Det var den här fina kudden från House Doctor som fick följa med hem. Det var under mina 15 minuter som jag hade innan taxin skulle skjutsa oss på teater. Jag fick springa med kassen till hotellet så jag slapp släpa på en kuddfodral under kvällen.

Jag tyckte kudden passade bra i min kökssoffa i köket. Den får sällskapa med min kuddar av örngott och kvilt. Ewa har en likadan kudde sedan ett par år tillbaka fast med blå inslag. Jag har sneglat på den lite avundsjukt men nu har jag en egen.

kram Helena

Helenas lilla lantis

Hej!
Jag vet inte vad det tar åt Göran så fort vi kommer till Stockholm. I vanliga fall kör han bil som vilken som helst. Men när vi kommer till huvudstaden, kavlar han upp ärmarna, trycker på pelle och går in för att inte orsaka minsta lilla tankepaus i trafiken. Vi byter fil snabbare som vinden och släpper in alla jönsare i filen bredvid framför oss. Hans motto är "smidighet framför allt".

Kan han inte bara slappna av lite och köra som vanligt? Vad gör det om en stressad 08:a blänger lite surt? Precis ingenting. Jag tror han vill smälta in i mängden och inte framstå som den lantis han (vi) är.

Som vanligt var vi "lost in slussen" med bilen i ca 15 minuter. Det hör till. En resa utan det är ingen riktig resa.

Vi hade en mycket rolig kväll med Rivierans guldgossar och Döden i grytan. Tänk att man kan döpa en resturang till det makabra namnet? Det italienska maten var superb och vinet gudomligt. Resturangen var ett tips från Anders och har även fått Gulddraken 2006.

Vi bodde i gamla stan. Vi hade 15 min över innan taxin skulle hämta oss för att ta oss till teatern. På de 15 min lyckades jag nosa upp en charmig inredningsbutik som heter Kungens lilla piga.

Jag lyckades även reka sortimentet, handla och småprata med den trevliga butiksinnehavaren - allt inom 15 min.

Kungens lilla piga hette affären och ligger i gamla stan. Väldigt charmig! Såg att bloggen Magdalenas Hem gjort ett inlägg om stället tidigare. Vad jag köpte får ni se nästa gång.

kram Helena

Alla hjärtans dag med guldkant

Igår var det alla hjärtans dag. Jag blev uppvaktad av Göran som aldrig förr. I år var temat extra vagans och romantik. Pompa och ståt.

-Grattis på alla hjärtans dag, säger Göran och sträcker fram tidningen Family Living.

Oj, lyxigt. Man är extra uppvaktad i år, tänkte jag. Jag brukar få en trisslott - två om jag har tur.

Som sagt. Han är bra till mycket min Göran men när det gäller romantik så är han heltorsk. Inte vassaste kniven i lådan kan man säga.

En bild på min kakelugn i köket. Visst är den ren och fin. Jag gillar att den är helvit och har lagomt med krusiduller. Tänk att den fått vara kvar utan att någon tokig 40-talist slängde ut den på 70-talet.

Imorgon ska vi på teater i Stockholm med Kattis och hennes man. Vi ska se Rivierans guldgossar med Robert Gustavsson, Susanne Reuter och Loa Falkman. Hoppas man får sig ett skratt.

kram Helena

Prestationsångest?

Hej!

Jag fick en kommentar i mitt förra inlägg. Det var Hanna (hon med det stora grå huset) som undrade en sak.

HU, ger det inte en massa prestationsångest när så många besöker en. Att man får mer att leva upp till? Har du drabbats av sådana känslor någon gång under din blogg-tid?

Jag har tänkt på det här i bland. Blir jag nervös eller pressad av att så många besöker mig? När det gället den aspekten är mitt svar nej. Jag försöker att inte tänka på antalet läsare. Jag ser bara några framför mig. Däremot om jag skulle stå på en scen för att tala om inredning och ni alla 2000 skulle stå framför mig - ja, då blev jag nervös.

Däremot när det gäller innehållet kan jag känna prestationsångest ibland. Just nu har jag lite tid och ork att lägga på nya projekt här hemma. En del av er verkar ha hur mycket av den varan som helst. Jag vill ju inspirera er. Gör jag det om jag inte grejar själv hela tiden? Sådana tankegångar kan jag ha.

Här har jag en riktig mardrömsbild över hur övervåningen såg ut under renoveringen. Det var under år 2000. Så här ser det ut nu.

kram Helena

Once upon a time ...

... a little småbarnsmamma started a blog. Och det var jag. Det var i januari 2008.

Många frågar mig hur man gör för att få så många besökare. Det är en kombination av faktorer. Jag hade tur att bli omnämnd på den underbara bloggen An Angel at my Table i ett tidigt skede. Mina besökssiffor skenade iväg eftersom min blogg var alldelens ny och obesökt. Detta var bara en vecka efter jag startade Spets och Snor.

Är ni nyfikna på hennes inlägg om mig för ett år sedan så kika här. Och tack snälla Mari för det inlägget.

Foto: Mari Eriksson från bloggen An Angel at my Table.

Vill ni se hennes hem från tiden då hon bodde i Australien så titta in till henne.

Tips för er som vill öka besökarantalet:

• Lämna mycket kommentarer, till sist lägger folk upp er som länk.


• Anmäl er på olika blogglistor.


• Försök att utmärka eran blogg på något sätt.


• Ha tur att någon med en stor blogg nämner er.
  

kram Helena

Mer brorsans (och hans tjejs) hus

Hej igen!

Sitter och ser på Lillefot med Elliot. Söndagsseg efter en 40-års skiva igår.

Nu släpper jag lite fler bilder från brorsan och hans tjejs hus. I byggnadsfasen hade de ganska mycket diskusioner huruvida kaklet skulle sitta, vilket golv, vilket kök, vilken stil ... ja ni vet hur det blir. Min bror är inte samma typ av man som min Göran är. Min bror har nämligen en åsikt. Ja nu pratar jag inredning och inte i allmänhet. Han liksom lägger sig i och tycker en massa.

När han har använt hela sitt register för att få Jessica att tycka som han, återstår bara en sak att ta till.

- Men Jessica, lita på mig. Du vet ju att det där med inredning ligger i blodet.

Även i badrummet har de ryggåstak. Här går kaklet av svart glas ända upp i tak. Högst upp är det ca 4 meter i tak.Badkaret är inkaklat med de samma små avlånga glasplattor.

Precis här skulle jag kunna tänka mig att tillbringa resten av eftermiddagen. No kids, no Göran. Bara jag.

kram Helena

Brorsan hus

Hej!

Kommer ni ihåg att jag berättade att min bror har byggt hus i samma by som vi bor? Idag tänkte jag att ni ska få se det. Brorsan, hoppas det är OK? Kanske lite sent att fråga nu.

Huset är ett en-plans lösvirkeshus från Fiskarhedenvillan. Modellen heter Lommen. De två flyglarna ut har ryggåstak vilket skapar en enorm rymd i huset.

De har en modern lite stram stil. Mycket snyggt. I mitt nästa liv får det bli ett modernt hus. Här ser vi köket med stora vackra skifferklinkers.

Det är en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Brorsan gillar att laga mat och genom att ha spisen centrerad blir det en social sak att fixa käket trots gäster.

Här kan man sätta sig på den höga stolen och beställa en Gin och Tonic. Nja, mer en mjölk nu för tiden kanske.

Nu ska jag berätta något roligt. Ser ni tavlan i bakgrunden? Det är ett foto som fotograf Magdalena Björnsdotter (samma som jag gör inredningsreportage med) tagit på brorsan, hans tjej och deras hund och som sedan förstorats på en canvasduk. Väldigt personlig tavla. Är ni nyfikna finns bilden under hennes kategori galleri på hemsidan. Det är bilden med hunden Selma. Henne känner ni ju igen från tidigare.

Jasstand

Hej!

Nu har jag varit på affärskurs i Stockholm i två dagar. Fulltankad med ny kunskap och med nya kalorier.

Förra lördagen tänkte famljens Spets och Snor att det vore trevligt att gå ut och äta. Jovisst - Göran, jag och kidsen begav oss till ett lokalt pizzahak med heltäckningsmatta och låtsasmarmor-bord. Vi beställde Spagetti Bolognese till barnen. De åt uppskattningsvis två spagettistrån var och tillbringade resten av tiden att springa runt, som bara två ohyfsade barn kan, bland alla gäster, pizzor och bord.

Baren utarbetade en rutt - från flipperrummet till mig och Göran, fick ett pommes frites var och sprang sedan tillbaka till flipperrummet. Så här höll de på. Kanske 40 rundor. Sen brakade det loss. Elliot knuffade Emma bakifrån så hon ramlade i farten och föll framåt.

Både Göran och jag blev såklart arga. Tog barnen och satte dem i bilen för att åka hem. På vägen hade vi en lång och arg utläggning för vår treåriga son om att man inte får knuffas.

-Man får aldrig knuffa någon! Då gör det ont på den andra. Det är bättre att vara snäll, förklarade jag och Göran.

Elliot satt tyst en lång stund.

Nu sitter han nog och funderar över sina synder och skäms, tänkte vi. Då kommer det. Observera att Elliot inte kan säga "v" än utan säger "j".

- Jag är stark. Jag kan slänga i er i jattnet. Då kommer en haj och äter upp er. Jättehårt. Och sen. Sen åker ni nedför jattenfallet. Då kommer en stor jasstand till er, säger Elliot.

Det här står på mitt köksbord just nu. En gammal handduk, fattigmanssilver, soppterrin köpt på loppis och lite vitt porslin på en gammalt luffarslöjdsunderlägg.

På underlägget står en krackelerad söt kanna och ett gammalt saltkar. Vet ni vad jag har i burken med lock?

På burken står det English Blue Stilton Cheese. Köpte den på loppis för en tia. I den har jag faktiskt flingsalt. Perfekt placering på matbordet och dessutom skyddar locket mot damm.

kram Helena

En gästbloggare

Tänk att just jag fick den äran att göra ett inlägg på min favoritblogg Spets och Snor. Jag heter också Helena och bor i Dalarna och skriver i bloggen Hemma hos Klara. Gissa om jag blev glad när Helena berättade att jag vunnit! Jag höll på att trilla av stolen. Jag, vinna? Helt otroligt. Vinsten passar mig perfekt för jag gillar att baka. Sen blev jag jättenervös, gästbloggare, vad innebär det? Vad skulle jag skriva om?

Nu när Helena haft temat bakning i några inlägg så tänkte jag bjuda på ett recept.
Jag och barnen brukar ofta baka tillsammans, det är en kul sysselsättning och dom älskar att kladda i köket. Favoriten är muffins och olika kakor. Jag är barnsligt förtjust i pepparkaksformar vilket du kanske förstår när du kikar in i min butik, Klara färdiga gå - http://www.klarafardiga.com/ Väntar just nu på en leverans som passar till Alla hjärtans dag. Det är hjärtformar som är rosa, röda och vita, så söta så...

Här kommer receptet – det är riktigt mumsigt!

Många kramar
Helena

Så här blev muffinsen igår när jag bakade med just detta recept.

Chokladmuffins 12-14 st:

200 g rumstempererat osaltat smör
3 3/4 dl socker
4 ägg
1 tsk vaniljsocker (1 tsk)
1 tsk bakpulver (1 tsk)
1/2 tsk salt (1/2 tsk)
1 3/4 dl kakao
3 dl mjöl
Valfri god choklad i bitar

Vispa ihop smör och socker, häll i äggen vartefter. Blanda ihop de torra ingredienserna och vänd ner dem i smeten. (Ja, smeten ska vara lite seg.) Skeda upp smeten i muffinsformar. Tryck ner chokladbitarna. Grädda i cirka 190° i 10–15 minuter.

Topping - Cream cheese frosting:

100 g Philadelphiaost
60 g mjukt smör
300 g (1pkt) florsocker
0.5 st citron, saften

Gör så här
1. Vispa smör, florsocker, vaniljsocker och citronsaft krämigt.
2. Vispa i Philadelphiaosten.
3. Färga glasyren i olika färger med karamellfärg eller behåll den vit.
4. Bred på och garnera med strössel eller blommor.

Recepten kommer från http://www.chokladfabriken.com/ och http://www.tv4.se/

Bloggtips igen

Hej Svejs!

Sitter ni och hänger vid tv:n och Let´s Dance? Tänkte väl det.

Nu har jag bloggat över ett år och under det året har man hunnit läsa några inlägg av er andra bloggare där ute. Några hem har fastnat på näthinnan. Några hem man aldrig får nog av. Idag ska ni få se ett av mina favorithem därute i bloggosfären. Vi hälsar på hos Marie och hennes lilla veranda. Jag har lånat några av hennes vackraste bilder.

Ett stilleben i Maries vackra kök.

Hennes vackra gästrum. Jag skulle kunna tänka mig jobbigare saker än att slagga över här.

I gästrummet finns ett vackert skrivbort utifall man vill fortsätta skriva på sina memoarer.

Gästrummet sett från hennes hall.

Alla foton är tagna av Marie från Min lilla veranda.

kram Helena