Det växer så det knakar

Nu är jag hemkommen från två dagar på sjön igen. Jag trivs på båten. Det finns inte så mycket annat att göra än: vara med barnen, bada, äta, diska, ja och så plocka lite. Har jag berättat att jag lider av det?

Plocksjukan. Den är inte rolig. Jag är den enda i våran familj som lider av den. Det är alltid saker som är på väg någonstans här i huset och jag är det enda fraktbolaget att lita på. Är jag på väg ned för att hämta telefonen tar jag med mig gamla glas, gårdagens tidning, glasspinnar etc. Göran, han går ned för att hämta telefonen. That´s it.

Kommer ni ihåg mitt kryddland jag anlagde tidigare i somras? Det har tagit sig väldigt bra faktiskt. Det börjar bli dags att skörda lite. Klippa lite dill och persilja och frysa in. Här kan ni se när jag precis planterat. Nu får ni se lite färska bilder från mitt kryddland.

Det växer så det knakar. Mina vita skyltar med vilken sort det är syns knappt. I-landsproblem på hög nivå.

Oreganon står i full blom. Det blir lila vackra blommor på den. Det har blivit squash, gurkor och tomater med. Det är lite vuxenpoäng att äta det man odlat själv.

Mina vita petunior har också växt med stor kraft. De väller ut på sidorna på mina urnor. Mina rostiga gröna urnor, som passar till de flesta blommor.

Skepp o´hoj