Glugg

Igår fick jag det jag hade beställt. Jag har köpt en ny glugg. Det är samma sak som objektiv fast på fikonspråk. Det blev ett Canon med brännvidd 17-55 och ljusstyrka 2.8. Det är ett zoomobjektiv med en vidvinkelkänsla. Dessutom är ljusstyrkan, eller så kallade bländaren, så bra att den där suddiga känslan går att åstakomma. 10 loppor fick man hosta upp.

När jag kopplade på den på kameran blev kameran ett as. Dvs hur stor som helst och mycket framtung. Det är tur att jag fotar mest hemma. För bloggen och på barnen. Annars har jag ju min lilla digitalkamera att ta med.

I helgen har jag varit tant. Jag har övervintrat mina pellargoner i stallet. I helgen klippte jag ned dem och tog in dem i huset. Hur är det nu, ska man planera om dem också?

Samma fönster - annan vinkel. Visst är det vackert med slitna gamla terrakottakrukor. Rent och enkelt.

Mitt andra fönster i köket. Totalt har jag fyra fönster i köket. Det är härligt så länge man inte ska byta gardiner.

kram Helena

Sveriges största inredningsblogg

Hej!

Idag trotsar jag Jantelagen. Spets och Snor är Sveriges största inredningsblogg! Visste ni det? Det har den varit sedan i somras. Jag har ca 15000 besökare i veckan. Det är overkligt att så många läser vad jag skriver. Känslan är fortfarande att jag skriver till några stycken när jag gör mina inlägg.

Jag har inhandlat lite i helgen. Jag har lyckats ta kål på mitt lilla olivträd. Glömde att vattna det en gång så alla bladen föll av. Därför har jag köpt ett till. Ett större.

Olivträdet får stå i en gammal zinkhink i köksfönstret vid min köpmansdisk. Bredvid står mitt handbagage från min USA-resa år 2000.

Jag har köpt det på Gustafsons blommor i Borlänge. De fick in några vackra från Holland förra veckan. Det fanns två kvar när jag köpte det här. De kostar 420 kronor vilket jag tyckte var prisvärt för ett träd i denna storlek. De hade också fått in lavendelblommor på stam.

Jag vet att det finns plastträd som ser verkliga ut. Men det är inget för mig. Egentligen borde det vara något för mig med tanke på den förras öde. Jag vill ha rätt känsla på saker, en äkta känsla.

kram Helena

Street smart

Hej!

Vågar jag säga att jag ska till Uppsala i helgen på tjejträff? Ni tror att jag bara är ute och roar mig. Jag ska träffa mina goda vänner Helen och Sara. Vi träffades under studietiden i just Uppsala. Jag bodde där i fem år. Vi läste till lärare tillsammans under ett år. Efter första året bytte jag utbildning. Jag läste istället till civilingenjör i Teknisk Fysik. Lite annat än bullar, vitfärg och gamla möbler.

Göran funderar ibland hur mycket nytta den där utbildningen gjort egentligen. Inte mycket, säger han. Visst, jag kan välja mellan olika jobb. Men när det kommer till IQ-test så vet ni ju hur det brukar gå.

-Helena, du är inte så street smart, brukar Göran förklara för mig.

Jag kan lösa matematiska problem, förklara relativitetsterorin, förstå teoretiska sammanhang men när det gäller att förstå ett skämt eller hänga med på en film, då är man torsk.

Här ser ni en bild från mitt kök. Tänkte visa en praktisk lösning för leksaker när man har barn. Alla leksaker dras till köket, det känner ni väl igen. Ser ni min stora pärlspontslåda? Där kan man slänga i allt man trampar på i form av lego, småbilar, rittavlor etc. Locket till lådan står på högkant.

Har ni några tips på affärer eller härliga fik i Uppsala? Kan tänka mig att det har förändrats sedan jag bodde där.

kram Helena

Ledig måndag

Hej på Er!

Idag har jag haft min vanliga lediga måndag. Barnen och jag har besökt bibblan och tittat in på loppisen Tulavippan i Gagnef. Jag handlade lite. Vid det här laget är ingen som höjer på ögonbrynen för det.

Men som utlovat visar jag vad som inhandlades i gamla stan hos Kungens lilla piga.

Det var den här fina kudden från House Doctor som fick följa med hem. Det var under mina 15 minuter som jag hade innan taxin skulle skjutsa oss på teater. Jag fick springa med kassen till hotellet så jag slapp släpa på en kuddfodral under kvällen.

Jag tyckte kudden passade bra i min kökssoffa i köket. Den får sällskapa med min kuddar av örngott och kvilt. Ewa har en likadan kudde sedan ett par år tillbaka fast med blå inslag. Jag har sneglat på den lite avundsjukt men nu har jag en egen.

kram Helena

Alla hjärtans dag med guldkant

Igår var det alla hjärtans dag. Jag blev uppvaktad av Göran som aldrig förr. I år var temat extra vagans och romantik. Pompa och ståt.

-Grattis på alla hjärtans dag, säger Göran och sträcker fram tidningen Family Living.

Oj, lyxigt. Man är extra uppvaktad i år, tänkte jag. Jag brukar få en trisslott - två om jag har tur.

Som sagt. Han är bra till mycket min Göran men när det gäller romantik så är han heltorsk. Inte vassaste kniven i lådan kan man säga.

En bild på min kakelugn i köket. Visst är den ren och fin. Jag gillar att den är helvit och har lagomt med krusiduller. Tänk att den fått vara kvar utan att någon tokig 40-talist slängde ut den på 70-talet.

Imorgon ska vi på teater i Stockholm med Kattis och hennes man. Vi ska se Rivierans guldgossar med Robert Gustavsson, Susanne Reuter och Loa Falkman. Hoppas man får sig ett skratt.

kram Helena

Jasstand

Hej!

Nu har jag varit på affärskurs i Stockholm i två dagar. Fulltankad med ny kunskap och med nya kalorier.

Förra lördagen tänkte famljens Spets och Snor att det vore trevligt att gå ut och äta. Jovisst - Göran, jag och kidsen begav oss till ett lokalt pizzahak med heltäckningsmatta och låtsasmarmor-bord. Vi beställde Spagetti Bolognese till barnen. De åt uppskattningsvis två spagettistrån var och tillbringade resten av tiden att springa runt, som bara två ohyfsade barn kan, bland alla gäster, pizzor och bord.

Baren utarbetade en rutt - från flipperrummet till mig och Göran, fick ett pommes frites var och sprang sedan tillbaka till flipperrummet. Så här höll de på. Kanske 40 rundor. Sen brakade det loss. Elliot knuffade Emma bakifrån så hon ramlade i farten och föll framåt.

Både Göran och jag blev såklart arga. Tog barnen och satte dem i bilen för att åka hem. På vägen hade vi en lång och arg utläggning för vår treåriga son om att man inte får knuffas.

-Man får aldrig knuffa någon! Då gör det ont på den andra. Det är bättre att vara snäll, förklarade jag och Göran.

Elliot satt tyst en lång stund.

Nu sitter han nog och funderar över sina synder och skäms, tänkte vi. Då kommer det. Observera att Elliot inte kan säga "v" än utan säger "j".

- Jag är stark. Jag kan slänga i er i jattnet. Då kommer en haj och äter upp er. Jättehårt. Och sen. Sen åker ni nedför jattenfallet. Då kommer en stor jasstand till er, säger Elliot.

Det här står på mitt köksbord just nu. En gammal handduk, fattigmanssilver, soppterrin köpt på loppis och lite vitt porslin på en gammalt luffarslöjdsunderlägg.

På underlägget står en krackelerad söt kanna och ett gammalt saltkar. Vet ni vad jag har i burken med lock?

På burken står det English Blue Stilton Cheese. Köpte den på loppis för en tia. I den har jag faktiskt flingsalt. Perfekt placering på matbordet och dessutom skyddar locket mot damm.

kram Helena

300 000 läsare kan inte ha fel ...

... eller så är ni bara jäkligt lättroade. Tänk att ni är så många som har hittat hit. 300 000, det är mycket det. Jag är fortfarande lika förvånad.

Förra lördagen hade Göran och jag barnvakt till båda kidsen. Vi tog tillfället i akt och bokade bord på en lokal, lite bättre, resturang. En sådan här romantiskt kväll på tu man hand var länge sen sist. Nu är varken Göran eller jag någon romantiker - men ändå.

Vi hade bokad bord till klockan 19.00. Vi anlände i tid och kunde sätta oss och bara vänta på att bli serverade. För en gångs skull var det inte vi som skulle servera. Här spelar grammatiken stor roll. Servera eller bli serverad - det är frågan.

Vi beställde varmrätt och ett glas rött. Maten dröjde alldelens lagom och det sydafrikanska vinet var fantastiskt. Göran och jag avhandlade saker som vi inte gjort på flera månader. Typiskt nog så handlar samtalsämnet ofta om vilka fina och härliga ungar man har.

Till efterrätt bestämde jag mig för att ta en kaffeglass med en cappucino, och Göran smygbantaren en slät kopp kaffe. Jag njöt av varenda sked av denna gudomligt goda glass. En viktväktarens mardröm. Tills sist var glassen slut, kaffet urdrucket och vinglaset tomt. Vi började stirra på varandra och tänkte att vi samtalat nog för en kväll. Samtalsämnena var slut.

Ska vi bege oss. Nu har vi suttit här länge nog, säger Göran.

Hur mycket är klockan? frågar jag.

20.05, svarar Göran.


Min köpsmansdisk i köket.

kram Helena

Lite julstämning i köket

Hej!
Igår hade jag lite smygpremiär på jobbet. Kul men ovant. Göran var hemma på eftermiddagen med barnen. Klockan 17.30 är jag på väg hem och ringer hem till Göran.

Hej! Vad gör ni? frågar jag

Jag och Elliot lagar mat och Emmas sover, berättar Göran.

Va! Sover hon middag halv sex?

Underbart. Här är det lätt att bli en besserwisser som ger instruktioner till pappan vad man gör och inte gör med barnen. Det var precis vad jag blev. Måste öva att knipa käft och tänkta goda tankar i sådana situationer.

Det behövs inte mycket för att skapa lite julstämning. Vanligtvis brukar jag ha allt julpyntat till farsdag till allas förvåning och förskräckelse. I år blev det försenat pga reportaget jag och Magda gjorde här hemma. Jag tror jag ska vara lite bekväm i år, och plocka in några detaljer som skapar julkänsla.

Ni ska få se vad lite som behövs för lite julstämning.

Här ser ni mina nya stolar jag fyndade på loppis för en 50-lapp styck. Jag köpte även en stor läcker fattigmansljustake som passade bra på brickan på bordet. En röd lingonkrans i fönstret skapar julkänsla. Ser ni att det blivit nya gardiner? Det var ett tag sedan. Beiga linnegardiner.

Här ser ni mina nya fina adventsstake som jag köpt av Lantlifs-Anette och hennes butik My Home. Jag har lagt en vit gammal handduk på bordet som en duk. I bakgrunden ser ni min kudde som jag också gjort av en gammal handduk, denna med lite röda inslag för att få en jul-känsla. Den grova känslan i gamla handdukar passar så bra i mitt lantkök.

Lite röda Ingrid Marie passar bra in till jul, här i min nya skål jag visade för några dagar sedan.

kram Helena

Vi hälsar på hos min kompis Kattis - idag ser vi hennes kök

Hej!

Ja, ni vill ha mer va? Jag har förstått det och det ska ni få. Idag tar vi en titt på Kattis lantkök.

Om vi tar en titt till vänster när vi kommer in i köket får vi se det här. Kolla in den grova skivan på avställningsbordet i mitten.

Ett äkta lantkök med en porslinsho, pärlspont och ett skafferi man kan gå in i.

Där inne står alla bukrar och torrvaror prydligt och överskådligt. Det är min dröm att få ha ett sånt.

Ett extra skåp är bra att ha så allt fint gammalt porslin får plats. På vissa ställen i köket har Kattis tagit fram orginalväggen och vitmålat dem. Det gör att köket får en sådan grov känsla precis som man vill skapa i ett lantkök.

Om vi tar en titt till höger när vi kommer in i köket får vi se det här. Ett stort vitmålat bockbord tillsammans med svarta järnstolar. Över bordet hänger en Bergsmanskrona. Svart är en rolig accentfärg att ta in hemma, speciellt om man inte vill ha för färgglatt men ändå skapa en kontrast.

Om vi går nedför trappen till vänster som vi kan ana på bilden kommer vi ned till vinkällaren. Den ska ni få se sen.

kram Helena

Idag har jag varit en baglady

Idag har jag hjälpt en mycket god vän att städa ur uthusen hos sin mamma som ska flytta till lägenhet. Två brudar, en soptipp och en släpvagn.

Vid soptippen inträffade följande:

En gubbe kommer med två vita slitna trädgårdsstolar och går med bestämda steg mot "Metallskrot".

- "Öh du, ska du inte ha de där?" säger jag lite fräckt och inombords dregglande.
-"Nej för fan, ta dom" säger gubben.
-"Tackar" säger jag, hugger stolarna och lägger de på släpet. Min vän skäms lite lätt.

Vid lass nummer två inträffar följande:

Jag är på väg till "Metallskrot" och tittar hastigt ned i containern. Där ligger en ful, frän, lite "tacky" art deco inspirerad ljuskrona i guld. Tänk vit, hängande i ett träd över en sittgrupp i trädgården...

-"Man får inte ta saker från containern" säger min goda lydiga vän som sedan länge kan läsa mina tankar. Jag knallar till sopgubben som ser ganska snäll ut.
-"Du, vilken fin krona som ligger på metallskrot. Jag tänkte norpa den om det är ok?" säger jag.
-"Jag kan ju titta bort" säger han och flinar.

Ljuskronan åkte med hem och min vän tycker att detta var typiskt Helena. Återvinning på hög nivå säger jag. Man kanske ska hänga på soptippen några timmar då och då...

Ja visst ja, bilder, köket, nya gardiner, nyputsade fönster, varsågod...

I köksdelen blev det tunna vita rullgardiner med tunna snören för att få en luftig somrig känsla.

Jag hängde upp lite nya detaljer som legat och väntat några månader. En emaljerad tratt, lite luffarslöjd och gamla handdukar.

I matdelen av mitt kök hänger vita linnevepor. Tycker dessa blir så raka, enkla, stilrena på sommaren.

Färska örter i gamla lerkrukor...

och så vita pelargoner förstås... I soffan ligger nu bara vita gamla örngott.

På mitt franska skåp ställde jag lite olika vita kannor.

Jag gillar symmetri. Fönstren i matdelen har samma gardiner och samma detaljer.

Ps. Sladden låg under soffan. Mia S, du hade rätt!

Introduktion Allt i Hemmet läsare del 2

Då var det söndag efter en helg med jobb. Jag har varit lite flitig i helgen om jag får säga det själv:

1. Målat klart verandan
2. Målat en trädgårdsbänk (ni ska få se den sen)
3. Tagit fram utemöblerna (snarare sagt till gubben att göra det... men ändå) och tvättat dem
4. Anlagt en ny rabatt med syrén, rosor etc.

För att man ska hinna greja med ovanståenden gäller det att kunna prioritera rätt. Huset har varit totalt kaos under helgen och det måste det få vara.

Därför är det tur att jag har lite bilder från huset var städat. Idag visar jag mitt lantkök för mina nya "Allt i hemmet" läsare plus Ni andra- mina gamla godingar. Jag visar mitt hus så ni alla, gamla som nya läsare, känner er som hemma.


Köksbordet är ett gammalt bakbord från sekelskiftet och skåpet är franskt från samma tid.


Jag älskar kaffekoppar i olika vit och beiga nyanser. Ja, jag vet att jag är insnöad på dessa färger.


Får jag välja mellan gubben och köpmansdisken tar jag nog... gubben (men jag fick tänka efter)

Fler bilder finns från mitt lantkök.

Jag gillar kaffekoppar mer än kaffe...

Alltid hittar jag någon ny kaffekopp på mina shoppingrundor som jag verkligen inte kan vara utan. Egentligen är det väl inget problem så när som på PLATSEN. Jag har fullt i skåpen och mina små gömmor. En hylla i köket tjänstgör därför som kaffekoppshållare. Jag älskar olika former på dem men bara två färger, vita och beiga. Jag vet, jag är lite trångsynt och insnöad på det vita... Men å andra sidan är det ju därför ni är här säkert! Ni gillar också det vita...

Fina gatan blandat med fula gatan (Dollarstore och Rusta).


Under hyllan har jag min gamla huggkubb (har stått i en affär förr) och för er som tror att det tillagas något på denna kan jag bara säga NEJ. Jag köper kött och köttfärs i folieformar med plast över så man riktigt kan förtränga vad kött egentligen kommer ifrån. Någon styckmästare kommer jag aldrig bli. Huggkubben brukar istället fungera som extra bord för att ha mat på när det bjuds på middag.


Det är tur att det är hjul på huggkubben för den väger nästan 100 kg.

En hörnhylla i köket

Idag visar jag en påtänkt projekt men ännu inte genomfört. Tyvärr har man väl alltför många av den typen... men iallafall.

I ett hörn i köket har jag lite tomt och har funderat länge och väl vad som skulle passa där. Jag tror att en hörnhylla med olika vita kannor skulle vara vackert. Kannsamlingen är redan påbörjad såklart men hyllan saknas.

Är det någon som sett fina träkonsoler i gammeldags stil som skulle passa i mitt hörn? Ni får gärna tipsa. Ni är så bra på det!

kram Helena

Historien om ett skåp

Till er alla med besvärliga gubbar där hemma...

Vad är det med vitt och karlar? Varför måste de alltid ha något som "bryter av"?

Mitt vita liv började för 10 år sedan och har resulterat i en hel del jobb för min sambo. Så kanske kan man förstå hans motstånd. Nu är det faktiskt så här att jag har en väldigt snäll sambo som gör det mesta jag vill och låter mig hållas i det längsta. Hans tysta motto verkar vara "Är Helena nöjd är jag nöjd..."

Men ibland sätter han ner foten. Så var det med det franska sekelskiftskåpet som inhandlades för 7 år sedan hos en antikhandlare. "Måla vad du vill men inte det bruna stora skåpet..." sa han. Jag tänkte att det är väl inte mer än rätt att han får bestämma EN möbel i huset eftersom inte ett spår finns av hans gamla ungkarlsprylar. Och jag försökte, i ett helt år tittade jag på skåpet och tänkte att min sambo vill ha det brunt och det är inte mycket han har lagt sig i. Precis, "lagt sig i", det är så jag ser det.

Sen när han minst anade, la jag in stöten. Jag målade på en gång så han inte skulle ångra sig. Så idag bjuder jag på mitt vita skåp.

Hi hi, så det kan bli...

Perfekt tips för er alla som har småbarn, hitta en gammal låda i pärlspont och förvara leksakerna i köket i den.

kram Helena

Vi hälsar på hos min vän Susanne - idag ser vi hennes kök

Hade ni förväntat er annat än att hitta ett fantastiskt lantkök hemma hos Susanne? Nej, jag tänkte väl det...Skåpet är köpt i Köpenhamn och likaså den moderna lampan är dansk. Vackra korgar hängande på rad i taket förstärker den lantliga känslan.

Köksinredningen är gammal och Susanne har tagit bort luckorna så att porslin och glas synliggjorts. Vitrinluckorna med spröjs ovanför är måttbeställda på lokalt snickeri och passar perfekt in i stilen.

Bara man har ordning och reda på porslinet så är det snyggt att visa det på öppna hyllplan, och som tur så har ju Susanne det...

En gammal emaljerad brödburk tillsammans med färsk frukt och färska kryddor.

Susanne har målat med griffelfärg på en av skåpdörrarna. På dörren finns barnens aktiviteter nedskrivet för varje vecka.

Tack för idag och hoppas ni fick lite inspiration i jakten på det lantliga köket....

Välkommen in till mig - idag får ni se mitt lantkök

Jag själv är alltid nyfiken på hur alla som skriver fina inrednings bloggar har det hemma. Därför tänkte jag visa mitt hus här framöver. Idag börjar jag med köket... Hoppas det kan ge lite inspiration och nya ideer!


Jag och min sambo flyttade in i huset 99 och sedan dess har vi renoverat de flesta rum mer eller mindre omfattande. Köket var det första vi tog tag i efter det att vi flyttade in. För förvaring av porslin står det franska sekelskiftsskåpet för. Som matmöbler har jag en gammal pinnsoffa och ett stort härligt bakbord. Gardinerna är sydda av linnetyg och kuddarna är gamla örngott med monogram.


Öppningen mellan köket och det gamla matrummet breddades och en timmerbjälke frilagdes. I timmerbjälke syns fästet för Emmas hoppgunga! Skåpinredningen är vitlackerade ekfaneerluckor.

En vit kakelugn finns även i köket.

Min ögonsten, en köpmansdisk som vi renoverat och satt hjul på.


På sidan av köpmandisken har vi satt pärlspont. Möblerna är målade med snickerislip för att få en riktigt vit matt yta. För att få en shabbyshic-känsla har knoppar, kanter mm slitits för hand med slippapper.

Vi har tagit fram det gamla orginalgolvet (huset är från slutet 1800), lutat och vitoljat det.

I köket finns en vedspis med bakugn där jag en gång om året bakar mjukbulla med recept från förr i tiden. Det är bakat på potatis, rågmjöl och goda brödkryddor. Hör av er om ni vill ha receptet...