Soppterriner och bakutsparkar

Igår satt jag på en hästrygg för första gången på 18 år. Magda och jag tog en kvällstur och njöt av det sköna vädret. Hon har nämligen två hästar. Perfekt sätt att umgås.

-Pricken är jättesnäll. Han har aldrig gjort något, säger Magda.

Okej då, tänkte jag och letade på min gamla ridhjälm sen 20 år tillbaka. Konstigt, jag tycker mig komma ihåg att den var snyggare än den är. Låt gå. Jag hittade även mina gamla ridstövlar. Fötterna måste ju ändå vara samma storlek tycker man.

Fötterna var samma storlek - men inte vaderna. Ni skulle sett Göran och mig igår. Jag försökte trycka ned foten i stöveln och Göran drog. Men det var lönlöst. Vaderna var för feta. Ett par gröna Tretorn fick rycka in i stället.

Det första som händer när vi börjar skritta var att den snälla Pricken började sparka bakut. Det är precis vad man behöver. Han ger sig och gör sen ett nytt försök då vi började trava. Tur man är grinkärring. Sånt har man i generna. Han fattade vem som bestämde till sist. När maktkampen var över hade vi en härlig stund ihop. Vi povade till och med att galoppera.

Har ni sett min andra soppterrin?

Den har jag fyndat på loppis för 50 pix.

Jag hade tur att hitta en såssnipa på en annan loppis för en tjuga. Ser ni att det är samma mönster?

Så nu har jag ett par. Det är alltid kul.

Nej nu måste jag gå och sätta mig lite mjukare, aj som s...tan.