Jakten på den försvunna soppterrinen

För några veckor sedan var jag på auktion och budade på en soppterrin. Jag gav mig, för den blev lite dyr. Jag bjöd mot en handlare och det är inte lätt. Sedan sörjde jag den fram tills denna vecka.


Jag tog beslutet att snoka reda på om den var såld. Efter 6 samtal (hade passerat fyra antikhandlare, en auktionist och en optiker) hade jag kommmit fram till vilken handlare det var som köpt den. Hon hade planerat ta med den till Sollentuna mässan för i Stockholm går vitt porslin som smör i solsken. Men hon kunde tänka sig göra avkall på sitt Stockholmsobjekt och sälja den till mig. Hon prutade till och med. Visst kostade den, men nu kan jag sova lugnt om natten.

Jag har tänkt att den ska stå på mitt skåp jag inhandlade i våras. När det nu blir målat, vill säga. Skåpet ska stå i min matsal. Då blir det pricken över i:et att ha en vacker soppterrin. Rätt sak på rätt plats är viktigt i inredning. Jag tycker det förstärker känslan man vill skapa i rummet.


Vit, stor och vacker.


Den är lite krackelerad som jag bara älskar. Den är från början av förrra seklet.

"Med på köpet" kom även ett stort uppläggningsfat, även denna från början av förra seklet. Den är märkt Gustavsberg under. Denna dam hade mycket vackert porslin.

För att ni skulle få en känsla av hur stort fatet är la jag ett äpple på. Det blir något att ta fram när man bjuder på middag.

Oj ni fick vi vänner på besök. Hej svejs!