It´s a "kotte"...you know...

Jag kom att tänka på en rolig episod som inträffade under min tid i USA. Jag tog inrikesflyget från NY till St Louis för att träffa en god vän, Lotta, som också tillfälligt jobbade i USA. Även Hanna, en kompis, som jobbade i Chicago kom ner till St Louis för att ha en tjejhelg med oss. Vi hade en underbar helg då vi tog bilen till det lokala vinprovningsområdet.

Så där var vi tre tjejer i våra bästa år som gled runt i Lottas hyrda Mustang. Lotta körde och Hanna och jag njöt av att sippa lite vin här och var. Såklart passerade vi en och annan inredningsaffär på vägen. Vi stannade till vid en av dem där jag förälskade mig i en "kotte" i porslin. Jag köpte två i min iver och bad att få lite bubbelplast runt dem.

"Det lär räcka för att klara flygresan hem" sa jag.

Det gjorde det inte. Båda två hade gått sönder, den ena mer än den andra. De låg ju i min resväska.

När Göran sen hälsade på från Sverige fick han i uppdrag att frakt hem bitarna och limma ihop mina kottar. Den ena totalvägrade han att ens ta med hem och jag fick väl ge med mig. Den andra skulle han väl ta hem då efter lite fjäsk.

"Du måste ta den i handbagaget, annars går den sönder ännu mer" säger jag bestämt.

Så Göran packar ner "kotten"i handbagaget i en plastpåse. Den består just då av lite större bitar, lite mindre bitar och lite vitt pulver.

När Göran passerar röntgen på Kennedy airport blir han stoppade efter att personlen sett något konstigt i hans väska. Säkerhetspersonalen ber Göran plocka upp innehållet i handbagaget. Göran plockar upp plastpåsen med "kotten". Säkerhetsgubben tittar ned i påsen och betraktar bitarna.

"What is this?" säger säkerhetsgubben.

"It´s a....ehu ehu ehu...kotte.... you know" klämmer Göran ur sig.

Tänk er att detta var mindre än ett år efter World Trade Center incidenten... Säkerhetskontrollen var enorm! Det är ett under att han slapp igenom med vitt pulver, när han inte ens kunde förklara vad det var.

Ja då var man inte så poppis. Tänkte visa er lite bilder på den omtalade kotten...

Den står just nu i en av mina bodar men jag tog in den för ett litet kort.

Den är ju ganska fin faktiskt... kanska ska ta in den igen...?

Här kan man se lite sprickor efter att den har limmats ihop och målats. Det är väldigt roligt med reseminnen i hemmet. Kotten påminner mig alltid om denna lilla episod. Jag småler lite när jag tänker på den.